Just nu är jag i uppe i Gällivare, här är det riktigt kallt, men dock inte mycket till snö på backen. Precis så det täcker gräset. Helt sjukt hur mycket det har snöat lite längre söder ut och samtidigt ovanligt att vi inte fått någon snö här uppe i norr. Det är första gången under mina fyra höstar här uppe som vi inte kan åka skidor på natursnö den här tiden på året.
Jag har precis fått börja röra på mig lite lätt och jag har nog min tuffaste månad träningsmässigt hittills i min skidkarriär framför mig. Inte för att det är mycket och tuff träning. För det är för mig inga som helst problem att genomföra. Det älskar jag. Utan denna november månad kommer istället kantas av tålamods träning utan dess like. Då det handlar om väldigt korta och lugna pass och nu till en början 30 minuter, varannan dag. Det är allt annat än lätt. Det är svårt att få dagarna att gå och att undvika att tänka på hur kul det hade varit att trän, som jag brukar. Det är jobbigt att inte kunna göra det man tycker om allra mest. Men förtusan vad häftigt det blir att stå på startlinjen sen då jag genomfört dessa 4 veckor och är redo. Då ska jag njuta.
Sen är jag otroligt tacksam för allt stöd jag får. Jag har fantastiska personer runt omkring mig och det är jag så lycklig över.
Nu ska jag fortsätta lyssna på ”On my way” från björnbröderna, med Phill Collins. För jag är faktiskt påväg nu. Det är ju faktiskt väldigt positivt.