Jag började min resa tidigt, tidigt torsdag morgon för 13 dagar sedan. Planet gick klockan 6:20 från Luleå till Stockholm, där jag mötte upp resten av gänget. Sedan flög vi till Istanbul och sedan vidare till Almaty, där vi landade ca 6:00 lokaltid. Första dagarna på plats var ganska lugna, vi tränade lite, testade banorna, joggade, åt mat och hängde på hotellet. Det var väldigt grusigt i spåren, så sprinten som skulle gå under måndagen flyttades till tisdag.
WHOOOOW!! Nu är jag hemma, efter mitt livs hittills största äventyr. JVM i Kazakstan. Det blev en riktigt, riktigt tuff vecka för min del, mycket tårar och besvikelse. Men oj så många erfarenheter jag fått med mig i bagaget hem. Jag började min resa tidigt, tidigt torsdag morgon för 13 dagar sedan. Planet gick klockan 6:20 från Luleå till Stockholm, där jag mötte upp resten av gänget. Sedan flög vi till Istanbul och sedan vidare till Almaty, där vi landade ca 6:00 lokaltid. Första dagarna på plats var ganska lugna, vi tränade lite, testade banorna, joggade, åt mat och hängde på hotellet. Det var väldigt grusigt i spåren, så sprinten som skulle gå under måndagen flyttades till tisdag. Vårt hotell ser ni i bakgrunden, endast 26 våningar högt! Sprint: Jag var laddad och tyckte det skulle bli så kul. Tanken slog mig hur länge jag faktiskt sett framemot denna dag, att få stå på startlinjen iklädd en vit tävlingsdräkt med blåa och gula detaljer. Prologen var sjukt stressig, jag ville så mycket och glömde nästan bort att man ska åka skidor och inte springa skidor. Jag tog mig vidare som 17:onde tjej och laddade om för kvartsfinal. I starten kom jag iväg jätte bra och hade ledningen in mot första kurvan, där en annan tjej åker över mina skidor och jag ramlar. Tappade alldeles för många meter och fick kriga på flera meter efter dom andra och när jag passerade mållinjen forsade tårarna. Det kändes riktigt tomt. Så otroligt trist. Får tacka alla som gav mig en kram och peppade mig den dagen. Ni var guldvärda!! :) Laddade och glada innan sprint start! :) Var väldigt många som ville ta bilder med oss, denna bild fick jag på facebook för någon dag sedan. Man fick i allafall känna sig lite proffsig. haha Såklart finns det fantastiskt roliga saker som hänt under dessa 11 dagar i Kazak. Ebbas brons i skiathlon loppet tillexempel, sååå grymt var det. Och oj så glad jag är för hennes skull, hon var verkligen värd den medaljen. Sen alla andra i laget som gjorde bra resultat och fick till fina lopp. :) Jag är fortfarande riktigt, riktigt sjuk och kämpar med 38 graders feber och en hemsk hosta. Jag skulle ha fått göra världscup premiär i Östersund helgen som kommer, men eftersom jag ännu inte är frisk och förmodligen inte kommer bli det till på lördag. Så får den premiären vänta ett tag till. För nu knyter jag näven, blickar framåt, nya utmaningar väntar. :)
1 Comment
Jakob Törneke
2/12/2015 01:21:02 am
Äsch, men det är bara att bita ihop och kämpa.
Reply
Leave a Reply. |
BloggDetta är min blogg och här kommer ni få hänga med på träningar, tävlingar och andra spännande äventyr. Arkiv
February 2018
Kategorier |