Februari alltså, efter ett av mina livs häftigaste äventyr, knapprade jag sist på tangenterna i den här internetplattformen. Det är ett halvt år sen, 6 månader. Det är inte bara det längsta blogguppehållet jag haft sedan 2011 utan även en tid där mycket gammalt och tryggt blivit nytt och spännande, med andra ord 6 väldigt händelserika månader.
I april avlusade jag min hittills tuffaste och mest utmanande skidsäsong. Med drygt 80 sjukdagar under säsongen så fick jag träna på mycket annat än att just åka skidor. Jag fick öva på att ha tålamod, att ta en dag i taget och att någonstans glädjas åt det lilla. Och så här i efterhand, då jag blickar tillbaka på hösten och vintern, så inser jag vilken häftig resa vi faktiskt gjorde. Jag skriver vi, för det var så många fler än jag, som var med på resan ingen nämnd ingen glömd.
I slutet av april lagom till då det var dags för att börja på helt tomma blad i träningsdagboken, nytt träningsår med andra ord. Så styrdes bilen mot Saxnäs och Stekenjokk för en veckas träningsläger. Med klubben som jag framöver kommer att representera, Piteå elit. Vilket känns fantastiskt kul och inspirerande. Vi hade en helt fantastisk vecka med minst sagt magnifika förhållanden för träning. Den veckan levde jag länge på.
Nu ska jag nog ut på min rutinmässiga vilodagspromenad innan jag tar tag i packningen. Sen hoppas jag att det inte tar lika länge innan vi hörs här igen. Eller det ska jag se till att det inte gör, tycker ju trots allt det är kul att blogga då jag väl tar tag i det.